Den senaste tiden har jag haft förmånen att få studera en toppmäklare "in action". Där kan man verkligen snacka om möten - säljare, intressenter, nyfikna och sen till sist en köpare. Alla ska gå nöjda ur affären och alla behöver behandlas med respekt, man kan ju aldrig veta vem som blir en framtida säljare eller köpare... Denna person måste ha sålt hundratals hus i sina dagar och träffat på och bemött tusentals och åter tusentals personer. Hur lyckas man med det utan att falla in i någon sorts slentrianbemötande?
Under vårt samarbete har jag flera gånger noterat det; hemligheten ligger i engagemanget, att tycka det är kul, att ge allt i varje affär, att inte bespara sig någon möda i förberedelser och genomförande, att VILJA. Det lyser lång väg att detta är en person som älskar sitt jobb, inte kan ge sig till tåls innan de första intressenterna dyker upp när det är visning, stänger dörren efter sista personer och ler stort "Det här var verkligen kul" och sen "nu sätter vi ett mål, ska vi se om vi kan vara klara på fredag".
Ibland kan ju dock viljan saknas, man kan inte vara på topp jämt. Men det är väl då de riktiga proffsen klarar av att lura hjärnan till att vilja. Jag läste någonstans att det handlar om hur man formulerar uppgiften för sig själv. Formuleringen "jag vill skriva min månadsrapport idag (så jag slipper vakna med dåligt samvete imorgon)" istället för "jag måste skriva månadsrapport idag" ska tydligen räcka för att lura hjärnan att skicka ut signaler till kroppen om att det här är en uppgift som är intressant. Stämmer det? Vet inte, jag testar just nu. Prova du med och berätta hur det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar