onsdag 7 april 2010

Alla vill ...

Jag har fått många kommentarer, de flesta muntliga, på mitt inlägg om timeboxade möten. Sammanfattade lyder de så här: Självklart ska alla möten starta i tid! Förvånad? Nej inte jag heller, vi vill alla att det där mötet man är på väg till ska starta just när jag själv dyker upp. Ingen tycker det är kul att sitta och småprata lite i väntan på övriga mötesdeltagare (om man nu har sällskap) och se hur tiden bara går utan att något vettigt blir gjort. Samtidigt är väldigt få beredda att komma någon minut tidigt för att kunna starta i tid, då riskerar man ju att bli först och få vänta ...
Så hur löser vi det här? Piska eller morot? Här kommer några tips:
1. Sätt skräck i mötesdeltagarna! Det här tipset fick jag från en tjej på Ericsson för många år sen. Speciellt lämpat för återkommande möten, typ projektmöten. Regeln är att den som kommer sist in genom dörren skriver protokollet om man kommer efter utsatt tid. Visst, det funkar alltid när inget annat återstår ...
2. Markera! Följande har jag klippt från kommentaren till ett tidigare inlägg:
  • Pausa diskussionen, anförandet och bli bara helt tyst och vänta tills vedebörande har kommit på plats. Börja då där pausen slutade.
  • När du börjar igen, summera absolut INTE vad som tidigare har sagts, då missgynnas alla som varit i tid, samtidigt som den som var sen aldrig kommer bättra sig eftersom det alltid löser sig så smidigt ändå.
3. Belöning/Mutor! Upplys alla om att du tycker det är viktigt att starta i tid och därför kommer du efter det femte mötet på raken som startar i tid, bjuda alla på fika. Detta passar också bäst för återkommande möten. Om det funkar? Tveksamt.
4. Uppmärksamma ett önskat beteende! Det här borde ju vara den metod som fungerar i längden men som också kräver mest tålamod. Om jag kan uppmärksamma ett beteende som positivt, så borde detta beteende förstärkas och sprida sig. Hur? Hjälp mig med era tips!

1 kommentar:

Anonym sa...

JAG tror inte belöning i form av fika, klapp på axeln eller liknande fungerar i vuxen världen (tyvärr). Jag tror det enda sättet att komma tillrätta med sent insläntrande människor är att de själva upptäcker att de missar något alternativt att man får dem att skämmas över sin egen handling på något sätt. Den sista är ju svår... Vad ska man göra förutom att inte hjälpa dem att förstå vad de missat? Hur får man ett ändrat beteende? Hur kan man få den senkommande att känna något som liknar ånger? Jag vet inte, men är det en och samma person upprepande gånger, kan man kanske ta upp inför gruppen något i stil med "nu har du i X möten i rad kommit ca 10 minuter efter mötesstarten. Är det så att det är svårt för dig att hinna, så vi ska justera starttiden 10 minuter, så vi är samtliga på mötet när det startar? Man BORDE reagera på något sådant, tycker jag. Lycka till!/L-M